Vägasfalt i Finspång – skogsvägar, backar och timmertransporter
Finspångs kommun är skogsbygd med sjöar, höjder och små samhällen utspridda längs vägar som ofta är enskilda. Många hus ligger vid en sjö eller i skogskanten, och vägen dit är den enda förbindelsen med omvärlden året om.
Terrängen är en annan än på slätten. Morän och berg ger ofta god bärighet, men backarna är brantare, kurvorna snävare och vattnet rinner fort längs vägen vid regn och snösmältning. Det är där skadorna uppstår.
Skogsbruket ger tunga transporter. Timmerbilar och skogsmaskiner kör på samma enskilda vägar som de boende, ofta i perioder när marken är frusen eller precis har tinat, och det sliter mest på vägar som saknar ordentlig överbyggnad.
Vi anpassar arbetet efter just det. Avskärande diken ovanför backar, kraftiga trummor där bäckar korsar vägen och en beläggning som tål både virkesbilar och plogning.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av backar och kurvor där vattnet spolar ur vägen
- Avskärande diken som leder vattnet runt i stället för över vägen
- Trummor dimensionerade för bäckar och vårflod
- Förstärkning för timmerbilar och skogsmaskiner
- Utjämning av berg och sten som frusit upp i vägbanan
- Asfalt på branta partier där grus inte ligger kvar
- Plogvänliga kanter och mötesplatser
Så går arbetet till
Vattnets väg
Vi går vägen och tittar på hur vatten från höjderna når den, var det korsar och var backarna spolas ur.
Bärighet och berg
Provgropar visar om vägen står på morän, berg eller fyllning, och var sten har frusit upp genom vägbanan.
Avvattning först
Diken och trummor ordnas innan vägbanan byggs om, så att vattnet inte bryter ner det nya arbetet.
Backar och kurvor
Branta partier förstärks och beläggs med asfalt där grus inte ligger kvar. Kurvor breddas om det behövs för tunga fordon.
Avslut och genomgång
Kanter och mötesplatser färdigställs, och vi går igenom hur trummor och diken bör hållas fria framåt.
Så ser arbetet ut här
I skogsbygden kring Finspång är det sällan undergrunden i sig som är problemet, utan vattnet och lutningen. Morän och berg bär bra så länge de är torra, men på en väg som går längs en sluttning rinner vatten från skogen ovanför ner mot vägen vid varje regn och under hela snösmältningen. Saknas ett avskärande dike på uppsidan tar vattnet vägen rakt över körbanan och river med sig gruset, och i backar blir det fåror på en enda natt. Därför är det ofta på de branta partierna som asfalt gör störst skillnad – grus ligger inte kvar där, men en beläggning med rätt avvattning gör det. Bäckar som korsar vägen är nästa fråga. En trumma som räcker en vanlig sommardag kan vara för liten vid vårflod, och då dämmer vattnet upp och går över vägen. Timmertransporterna kommer ofta i perioder, och den som förvaltar vägen gör klokt i att ha koll på bärigheten under tjällossningen, när även en välbyggd skogsväg är som känsligast.