Vägasfalt i Söderköping – kustvägar, fritidsområden och låglänt mark
Söderköpings kommun sträcker sig från ådalen och kanalen ut mot skärgården. Här finns gott om samfälligheter och fritidshusområden med gemensamma vägar, där fler hus i dag är bebodda året om än när vägarna byggdes.
Det förändrar kraven. En väg som räckte för sommartrafik ska nu bära sopbil, hemtjänst, leveranser och skolskjuts även i november och mars, och den ska plogas och halkbekämpas som en vanlig bygata.
Mycket av marken är låglänt. Nära Söderköpingsån, kanalen och kusten ligger vägarna ofta lågt i förhållande till grundvattnet, och då är det svårt att få vägkroppen att hålla sig torr utan väl fungerande diken och trummor.
Längre ut mot havet är det i stället berg och tunna jordlager. Där är bärigheten god men vägarna smala och kurviga, och det kräver en annan planering av både maskiner och arbete.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Underlag för samfällighet eller vägförening
- Höjning av vägbanan där den ligger för lågt mot vattnet
- Diken och trummor som håller undan vid högt vatten
- Förstärkning för året runt-trafik med sopbil och leveranser
- Asfalt på smala och kurviga kustvägar
- Arbete planerat utanför sommarens högsäsong
- Mötesplatser och vändplaner för större fordon
Så går arbetet till
Föreningens behov
Vi går igenom hur trafiken har förändrats, vilka fordon som kör och vilka delar av vägen som orsakar mest klagomål.
Vattnet och höjderna
Vägens höjd mäts mot diken och omgivande mark för att se var vägkroppen riskerar att stå i vatten.
Prioritering
Låglänta partier, smala passager och backar ställs mot varandra så att föreningen kan välja ordning.
Utförande
Arbetet läggs gärna vår eller höst, när det är torrt nog men färre fritidsboende behöver ta sig fram.
Överlämning
Vi går igenom sträckan med föreningen och visar vilka diken och trummor som behöver hållas efter.
Så ser arbetet ut här
Kring Söderköping möts tre sorters väglandskap, och de ställer olika krav. Närmast staden och längs ådalen och kanalen ligger marken lågt, och där är frågan oftast om vägen över huvud taget går att hålla torr. En vägbank som ligger för lågt står med foten i vatten under höst och vår, och då hjälper det inte med tjockare asfalt – vägen behöver höjas eller få diken som faktiskt leder bort vattnet. På jordbruksmarken söder och väster om staden liknar vägarna dem på slätten, med lera och tung trafik under skördetiden. Ute mot kusten och skärgården är det tvärtom berg, tunna jordlager och smala vägar som slingrar sig mellan hällarna, där en lastbil med asfalt knappt kan vända. Det gemensamma för många av vägarna är att de byggdes för fritidshus och nu används av permanentboende. Då växer kraven på bärighet, vinterväghållning och framkomlighet för större fordon, och det är ofta där en samfällighet börjar fundera på asfalt.